Förstod inte vad som hände igår..en liten sak jag sa blev till något så stort..
Att han inte kan förstå hur sårad jag blir när man får höra sånt..han vill att jag ska bli säker men varför gör han mig osäker hela tiden! Kände inte igen honom, allt han sa usch fattade inte vad jag hade gjort för att få höra allt det..
och bara för att såra mig sa han allt så jag skulle förstå hur jobbigt det är för honom när jag tjabbar...
Det va de enda jag fick som svar.. men förstår ändå inte!!!!.. varför säga sånt ? för att jag ska sluta tjata som han kallar det, när jag frågar något.. vilken tid han ska komma hem?, vad han ska göra?, vilka han har snackat med o sånt..får man inte fråga sånt i ett förhållande??..visst lite överdriven är jag.. men måste få fråga något ju.. han kan ju inte ta allt som att jag tjatar....
tänker fortfarande på allt han sa igår..det gjorde verkligen ont att höra..och att inte veta vilket av det som var sant gjorde ändå ondare..
vad ska man göra....finns inget om jag vill vara med den jag älskar så får jag acceptera det hur han vill att det ska vara.. så blir det inget bråk..om jag bara är tyst så blir det inget bråk..och då kan vi vara med varann..

men hur länge ska det gå?..hur länge ska man kunna leva i tysthet och aldrig få svaret på frågorna som jag har..?..
ska man bara tänka att allt är bra, jag kan lita på honom?.. det är ju det ända jag kan göra..eller hur?..så länge jag inte ser eller hör något..så får jag tro på att det är bra..för att må bra själv..och få vara med den jag älskar..
vet inte mer vad jag ska säga.. vill bara känna att han bryr sig och älskar mig..Ord betyder inte lika mycket som handlingen längre.. gäller och visa nu.. för att jag ska få känna det. känna mig lycklig och älskad det är det enda jag vill begär inget annat, hur svårt kan det vara och visa....    ?   ...