Känns som man inte gör så mycket mer än att jobba.. när man kommer från jobbet, så är man så trött eller uttråkad för det inte finns något och göra så man går och sover bort heela dagen..ska försöka vänja mig lite så jag inte är så trött efter jobbet försöka hålla mig vaken eller hitta på något och göra så jag inte sover bort dagen haha..

idag ringde Han, och frågade om vi kunde ses! :) men chockad att han ringde en vardag, men så jag gick till han,
Vi kollade på tv och lite så :) hehe.. tycker så mycket om att vara med honom, men ändå gör det så ont, att han inte vet vad jag känner eller vad jag vill eller kanske han vet..men vågar inte säga något ändå..då kanske han inte ringer mer och då kommer jag inte få träffa honom..kanske bättre och bara fortsätta spela den leken han vill ha...Så skönt att vara med honom för han beter sig inte som han bara är ute efter en sak.. :) så då kan man glömma det, förneka det, helt enkelt gömma sig från sanningen..Men innerst inne vet jag ju att han inte kommer förändras, han kommer alltid bara se mig för en sak.. det gör ondast att veta! För jag är mer än vad han ser!
Men tror att man alltid har ett hopp nånstans därför man stannar, man hoppas, tror och vill hela tiden att han ska ändras och vilja ha en..att det bra ska komma fram...

Får se hur jag ska göra, man kan ju inte gömma sig från sanningen föralltid.. eller?